Idag får ca 10 % av alla kvinnor bröstcancer någon gång under sitt liv. Livstidsrisken för att insjukna i bröstcancer vid en mutation i BRCA1 eller BRCA2 bedöms vara 60-80 %. Vid profylaktisk mastektomi, d.v.s. en förebyggande bröstoperation, så bedöms risken minska med 90 %.



fredag 30 juli 2010

Åtta veckor har gått

Eftersom protesen på ena sidan vridit sig så fick jag träffa plastikkirurgen som utförde min operation förra veckan. Läkaren ansåg att storleken på bysten var lagom och mätte ut storleken på de permanenta proteserna. Jag blev lite ställd och ställde några frågor, men jag tycker det kan vara svårt att säga emot en läkare som pratar som om det de säger är en självklarhet, hur trevlig än personen är.

Jag talade med en kär vän i samma situation och hon peppade mig att beställa tid hos en annan läkare för en andra bedömning. Det gjorde jag och jag fick komma redan denna veckan. Jag är så glad för att jag var lite omständig, för efter nästa läkarbesök kändes det jättebra. Dr Thorarinsson är guld! Ytterligare koksalt fylldes på och nu är det samma volym i de påfyllningsbara proteserna som de permanenta silikonproteserna kommer att ha. Nu kan jag alltså få en känsla av hur det slutliga resultatet kommer att bli. Det är bara en påfyllning av koksalt kvar för att det ska bli en överfyllning, för att skapa det rätta "hänget". Nu finns det all anledning att tro att det kommer att bli fint i slutändan!

söndag 18 juli 2010

Bröstprotesen har glidit iväg...

Ganska omgående efter operationen så uppstod en kula högst upp på bröstet, som en liten knöl. Det har spänt extra där, särskilt efter varje påfyllning. Jag har fått det förklarat för mig att protesen har flyttat på sig, och att det kan bli så ibland. Inte så mycket att göra åt och inte skadligt. Det korrigeras i nästa operation. När jag gjorde den femte påfyllningen hade den flyttat på sig ännu mer, för nu satt ventilen där koksaltet fylls på, 4 cm längre bort. Kulan hade också försvunnit vilket jag inte hade märkt. Det är lite konstig formation på bröstet, men inget som syns med kläder på. - Men å vad det värker på nätterna! Det händer något när jag befinner mig liggande, så efter en liten stund gör det jätteont.

Nu har det gått nästan sju veckor sedan operationen. På andra sidan har jag inga besvär alls, inte ens efter påfyllningen. Hade det varit likadant på båda sidorna så hade jag inte haft minsta ont nu. Jag undrar vad det är som gjort att det blivit en förflyttning? Det är ju bra om andra slipper det. Har jag gjort något så det kunde undvikas? Hmm...

Som tillägg kan jag ju säga att jag mår väldigt bra och besvären är en LITEN del av livet numera. 

söndag 11 juli 2010

Åter till jobbet

När fem veckor gått sedan min bröstoperation har vardagen återkommit och jag har börjat jobba lite. Det är skönt att kunna utföra en de flesta sysslorna hemma och det är underbart att på ett mer naturligt sätt kunna vara med mina barn, men lyfta tungt går fortfarande inte. Jag får helt enkelt inte upp min lille gosse från golvet, kraften finns där inte längre. Lilleman är inte så gammal så det känns inte tryggt att vara hemma med honom själv, vilket gjort att vi fått en del hjälp av släktingar. 

Eftersom jag är kontorsråtta yrkesmässigt så har det fungerat att börja jobba. I alla fall när det gått några dagar efter påfyllningen. Det har blivit en liten komplikation…såklart. Påfyllningen av koksalt i de temporära expanderproteserna görs en gång i veckan, det känns knappt, men efteråt så får jag väldigt ont i ena axeln/skulderbladet. (Andra sidan känns helt bra.) Tydligen är det någon nerv i kläm. De första dygnen gör det rejält ont och jag behöver äta starka värktabletter, men sen trappar smärtan ner. Jag hinner bli nästan helt smärtfri innan det är dags för nästa påfyllning. Jag kan inte säga att jag fått särskilt mycket information av mina läkare kring detta, förutom att “det blir så ibland”, men jag är inte särskilt orolig eftersom detta bara verkar pågå en tid efter varje påfyllning. Men jag är ju inte helt säker… 

Att ha gjort operationen känns bra. Jag tänker inte lika ofta på min ärftlighet av cancer, brca m.m. Några tankar går till nästa operation, men på det hela taget känns det lugnt. Det känns som jag gjort ett bra val och det är uppriktigt sagt - Förbannat skönt att ha det gjort!

fredag 2 juli 2010

Trassel med Försäkringskassan

Jag är lite trött på sjukvården. Och Försäkringskassan. Suck...
Försäkringskassan är vänliga nog och be om kompletterande upplysningar från min läkare. Det gäller sjukskrivningen de tre första veckorna efter min förebyggande bröstoperation. En del av mig tycker att Försäkringskassan skulle kunna räkna ut varför man inte kan arbeta de närmaste dagarna efter att man fått hela bröstet uppsprättat och tömt på innehåll - oavsett arbetsuppgifter. Men icke då, de vill veta av läkare vilka arbetsuppgifter som man inte kan utföra.

Min kära doktor är på semester. När jag förstod att jag inte kunde arbeta denna veckan så frågade jag i god tid efter sjukintyg. Detta skrev en jourläkare, som inte talat med mig. Det var precis lika ofullständigt som det första (men på ett annat sätt), så nu har jag alltså två halvdana intyg. Kan det verkligen vara så svårt att fylla i uppgifterna korrekt? Det hade kanske gått lättare ifall man inom sjukvården faktiskt frågade patienten vad denna jobbar med. Kanske skulle det gå smidigare ifall en sköterska kunde inhämta information om patientens arbetssituation och dokumentera detta ordentligt? Kanske till och med innan operationen?

I och med papperstrasslet så har jag fått prata i telefon med flera otrevliga och oengagerade sjuksköterskor. Det är väldigt lätt att känna sig som ett problem när man talar en sådan person. På något sätt glömmer en del sköterskor att de arbetar för människor. De finns till för att vården ska fungera - för människor. De beter sig som att patienterna stör deras läkare. Serviceinriktad är inte ett ledord, kort sagt. Som tur är träffade jag i alla fall på en sjuksköterska som varit trevlig och hjälpsam. Får se hur denna soppa löser sig...men inga pengar för mig innan välformulerat sjukintyg...

(Lite synd om utredningstjejen på Försäkringskassan tycker jag i alla fall. Vilka regler de har att förhålla sig till! Och om läkarna också. Det var inte för spännande och utvecklande pappersarbete till Försäkringskassan som de valde yrket.)